Mer om 2:a amerikanska ACC-n

Vi måste verkligen veta vad det är vi försöker göra med Standardförfarande. Vad vi försöker göra är att orientera denna livsenhet så grundligt att den kommer till liv. Det är just det vi försöker göra. – L. Ron Hubbard

Efter att ha påbörjat den avancerade kliniska kursen hade L. Ron Hubbard gett sig in på en intensiv period av forskning och utveckling för att förfina processer och utbildningsprocedurer. Hans mål var att förenkla auditering och standardisera utbildning, så att landvinningarna rörande Opererande thetan kunde åstadkommas i stor omfattning.

På grund av den rigorösa utbildningen hade Hubbard begränsat antalet auditörer till endast ett dussin. Men trots hans ursprungliga avsikter började ryktet spridas ut i fältet. Och detta resulterade i sin tur i ett stort inflöde tillbaka till utbildningscentret vid Hubbard Association of Scientologists. Det vill säga en lavin av förfrågningar från auditörer som krävde att få delta. Det var så massivt att L. Ron Hubbard snart ansåg att han inte hade något annat val än att godta ett större antal anmälningar.

Som ett första steg – vilket var absolut tvunget för att ta hand om mängden ansökningar – hittade han nya lokaler på 507 Market Street, i Camden, New Jersey. De omfattade föreläsningssalar, kurslokaler, auditeringsrum för studerande och, viktigast av allt, inspelningsstudior för att spela in de senaste genombrotten.

Sedan startade Hubbard den 2:a amerikanska avancerade kliniska kursen, den 17 november 1953, bara 4 dagar efter att ha utexaminerat den första klassen. Och om de studerande hade hört talas om rigorös utbildning, så var det exakt det de fick uppleva. Schemat sade allt: Hubbard gav föreläsningar morgon, eftermiddag och kväll, och däremellan sattes studerande omedelbart i samauditeringssessioner, under direktövervakning av Ron, på de procedurer som han just föreläst om. I och med detta kunde L. Ron Hubbard göra det första genombrottet i sitt program att upptäcka hinder till auditörsutbildning. Närmare bestämt, upptäckten att bristen på framgångsrikt utförande av auditören kunde spåras direkt till en brist på förståelse av de grundläggande definitionerna inom Dianetik och Scientologi. Och när det gällde dess lösning:

”Vi angrep dem rörande definitioner, och hamrade och slog och bankade rörande definitioner: Vad är en thetan? Vad är en thetan? Vad är en thetan? Och sedan, bara som omväxling: Vad är en thetan?”

Auditeringsresultaten rusade i höjden.

Men även om ordentlig förståelse av grundläggande definitioner var ett framsteg som skulle förändra all framtida utbildning, fanns det ännu ett som skulle åstadkomma samma sak med auditeringen – vilket tillkännagavs i en föreläsning av legendarisk betydelse: ”Att skänka varande”. För i de orden finns inte enbart beskrivningen av det finaste som en thetan kan göra, utan också svaret och förklaringen på ”den ende”. Och där ett sådant drag fanns hos en auditör kunde ingen preclear ens hoppas på att göra framsteg. Totalt sett var det en föreläsning av sådan oerhörd vikt att den inte bara kopierades för bred distribution till alla auditörer, utan var även obligatoriskt studium av studerande på varje efterföljande avancerad klinisk kurs.

Men oavsett betydelsen av dessa upptäckter så utmärker sig den 2:a ACC-n i ännu högre grad med en teknisk landvinning som var en ren milstolpe. För det var här L. Ron Hubbard systematiserade och lärde ut det material som bildar grunden till att kunna öppna alla fall: Rehabiliteringen av den mänskliga anden och Standardförfarande 8-C (SOP 8-C). Som han beskrev:

”Närmare bestämt åstadkommer dessa processer, när de används korrekt, utan ytterligare värdering för eller indoktrinering av preclearn, kunskapen att han inte är en kropp, att han är en skapande energi-produktionsenhet och visar för honom hans syften och förmågor.”

I denna mångfald av landvinningar och utvecklingar som utgör SOP 8­C fanns en process som praktiskt taget var en universallösning: Öppningsprocedur SOP 8­C. Med denna process hade Hubbard nyckeln för auditörer till att låsa upp porten till varje fall: Preclearns villighet att ta emot anvisningar från en auditör, och därmed preclearns förmåga att faktiskt utföra processen och frigöra sig själv genom auditering.

Och vad gällde framtida forskning var resultaten från Öppningsprocedur av sådan betydelse att Ron beslutade sig för att ägna sig åt heltidsutbildning av auditörer. När allt kom omkring hade han, i och med att han kommit på hur man öppnade varje preclears fall, också åstadkommit precis samma sak för alla auditörer:

”Det mest glädjande och underbara angående denna process är att vi, för första gången under alla dessa år, har kommit i besittning av någonting som kan läras ut, och som auditörer – vilket representeras av dem i de avancerade kliniska enheterna – kunde använda, faktiskt använde, som de förstod, som de inte varierade, som de höll jämna steg med. Och med den processen tog vi steget in i utbildning.”