Mer om 5:e amerikanska ACC-n

Din första uppgift är att hitta preclearns sinne. Om du vill göra hans postulat effektiva för honom är det bäst att du får honom i ett tillstånd där han befinner sig i det universum där hans postulat är effektiva. – L. Ron Hubbard

Med det framgångsrika fullbordandet av de första fyra avancerade kliniska kurserna, strömmade vinsterna in från fältet i en allt stridare ström. En delvis döv preclear återfick sin hörsel efter bara några få auditeringskommandon. En kvinna som inte kunde gå på grund av en allvarligt skadad fot och där en läkare hade uppskattat läkningstiden till sex veckor, sökte i stället upp en auditör och promenerade efter två dagar iväg till frissan. Och så var det den kvinnliga butikschefen som var arbetsoförmögen på grund av migrän, frossbrytningar, feber och en mängd andra åkommor. Hon höll på att stänga sin butik när en kund anlände. Fyrtio minuter senare hade hon öppnat igen och var på telefonen och gjorde affärer – hennes kund råkade vara en som deltagit i en ACC.

Så när L. Ron Hubbard den 29 mars 1954 anlände till 616 North 3rd Street i Phoenix för att ge den 5:e amerikanska avancerade kliniska kursen möttes han av en grupp förväntansfulla utvalda auditörer. Deras förväntningar skulle snart infrias. För även om varje tidigare ACC hade utmärkt sig med ytterligare en milstolpe – exteriorisering, levnad, varande – så var det som skulle ske minst lika betydelsefullt. Närmare bestämt skulle det handla om universa.

Även om Hubbards definition av ett universum, ”ett helt system av skapade saker”, var mycket relevant, så hade han nu gått över tröskeln till ett nytt genombrott, och utvecklat och sammanställt auditeringstekniker som vände sig till preclearns förmåga att direkt observera alla tre universa – sitt eget, den andra personens och det fysiska universumet. Han uttryckte det så här:

”En konstant fixering och ett förlitande på enbart ett universum, medan man ignorerar de andra två universa, leder till mörker, till förtvivlan, till ingentinghet. Det är inget fel med det fysiska universumet. Man skall inte upphöra att observera det fysiska universumet, men man skall verkligen inte koncentrera sig på det så att man kan ’vara överens’ med det och dess lagar enbart. Man har sina egna lagar. Det är bättre, långt bättre för individen att koncentrera sig på sitt eget universum än att koncentrera sig på mest-universum. Men detta i sig är inte den slutliga lösningen. En balans uppnås i de tre universa och visshet beträffande dessa universa.”

Som dessa auditörer på den 5:e ACC-n snart upptäckte var det som L. Ron Hubbard delgav dem något som utgjorde ett stort framsteg i deras förmåga att knäcka fall. För han avslöjade att skaparen av ett universum är ”guden” i det universumet, och en person som går in i någon annans universum utsätts för dess postulat och lagar. Och det är just där som de flesta av deras preclears kunde hittas – i andras universa.

Således instruerade Hubbard auditörer i en mängd tekniker varigenom preclears inte bara kunde återfå kontrollen över sitt eget universum, utan även vinna den breda förståelse och det breda medvetande som är resultatet av visshet rörande alla tre universa:

• Procedur för avancerade kurser – en uppsättning processer som är skräddarsydda för att uppnå ett primärt mål i auditering – att få preclearn att ändra uppfattning;
• Standardförfarande 8-D (SOP 8-D) – inklusive en teknik att separera sammanvävda och sammankopplade universa;
• Synpunkts-straightwire och Vara, göra, ha-straightwire – processer som gör att preclearn kan tolerera vilka synpunkter som helst, i vilket universum som helst.

Men oavsett dessa procedurers avancerade natur, betonade L. Ron Hubbard de grunder som krävdes för att säkerställa deras effektivitet med föreläsningar som beskrev:

• Grundläggande Scientologi-definitioner – fullständiga beskrivningar av tid, rum, engram, faksimil och statiken;
• Auditörsnärvaro – auditörens varande och hur han uppnår det;
• Självanalys – en hel föreläsning, ”Utveckling och användning av Självanalys”, om hur man auditerar processerna i boken, samt den roll som den näst sista listan spelar för att lösgöra en konstant fastnad nål;
• Kritiska punkten hos ett fall – hur man ser till att auditörens kommandon har större inflytande än kommandona hos preclearns engram;
• Rum – när man auditerar ett påfrestande fall som vägrar att bli bra, måste preclearns rum lösas innan man kan rikta sig till hans postulat.

I och med de spektakulära resultat som dessa tekniska framsteg förde med sig blev expansion en viktig prioritet, så att man förde dem vidare till andra. Således, trots sitt krävande föreläsningsschema och den blixtsnabba forskningen, drev Hubbard upp disseminering i högsta växeln, med böcker distribuerade i tusental, fältaktiviteter som satte igång från Auckland till Boston och allt fler som berättade för andra, för varje dag som gick, de otaliga historierna om liv som förbättrats.

Och om det var detta som hände på den organisatoriska fronten, så gick han även ut direkt till den breda allmänheten. För trots det intensiva schemat under 5:e ACC-n, gav Hubbard mellan föreläsningarna en rad 15-minuters radioprogram om Scientologins grunder. Ett exempel är hans odödliga klassiker ”Är det möjligt att vara lycklig?”, som ursprungligen sändes som en av dessa minnesvärda radioföredrag. I dag återfinns den som det första kapitlet i boken Scientologi: En ny syn på livet – vilket är ett tecken på den bestående verkan från L. Ron Hubbards tekniska framsteg när det gäller att bestämma kursen för framtida disseminering.