Mer om Källan till livsenergi

Den här enheten kan lokalisera i rum och tid, materia och energi; kan omvandla, bevara, förändra på många sätt, starta och stoppa materia och energi i rum och tid och – ser man på – kan även uppfinna rum och tid, och kan förmodligen uppfinna så många fler saker än rum och tid att rum och tid ser ut som en lek för små skolbarn. – L. Ron Hubbard

Vad är livsenergin? Varifrån kommer den? Hur får man den att öka? Under århundraden har filosofer, lärda och vetenskapsmän, förblindade av sina egna fixerade idéer, inte kunnat hitta något svar.

Ett hithörande fall var ett experiment som utfördes tidigt på 1950-talet vid ett framstående amerikanskt universitet för att mäta energifält som omger den mänskliga kroppen. Om deras ”gyttjemänniskan”-teorier var korrekta, skulle dessa fält utstråla från enskilda celler. Ändå gjorde de inte det. Energin hade en utgångspunkt. Och även om de där resultaten sopades under en vetenskaplig matta, fanns det en man som förstod deras innebörd.

Året var 1952. L. Ron Hubbard, då boende i Phoenix, Arizona, hade precis avslutat sin forskning om människans förflutna och hela dess omfattning och publicerade sina upptäckter i Scientologi: Människans historia. Genom att använda den första E-metern, hade han kartlagt helspåret, fastställt att människan inte var en begränsad individ med en livstid, utan en odödlig ande vars förflutna sträckte sig till oändligheten.

Men även om religion hade talat om själen eller anden under årtusenden, hade ingen isolerat och mätt livsenergin – dess kilowatt, ohm och ampere. I enlighet med det, började Hubbard sin forskning om tänkandets och varandets elektronik hos människan. I september 1952, hade han svaren.

Innan han åkte till England för att upprätta de första europeiska Scientologi-organisationerna, presenterade L. Ron Hubbard för scientologerna i Phoenix en begränsad upplaga av den nya boken som han skrev med arbetsnamnet Scientologi 88.

Efter att han därpå anlänt till London i mitten på september och etablerat den första professionella skolan på 163 Holland Park Avenue i London, började han leverera 20 timmar kvällsföreläsningar. Läroboken var avslutningen på det arbete som han hade påbörjat som Scientologi 88, nu utgiven som Scientologi 8-80, Upptäckten och förstärkningen av livsenergi i släktet Homo sapiens.

Under loppet av sina föreläsningar, avslöjade Hubbard allting som han hade lärt sig om theta som källan till livsenergin – exakt hur en thetan skapar energi, bildar materia och postulerar rum och tid. Han beskrev även i detalj alla thetanens energifenomen – flöden, skingringar, ridger, explosioner, våglängder, drag och tryckstrålar.

För att bräcka det, förklarade han ytterligare sin oöverträffade forskningsmetod – den metod som hade lett fram till varje upptäckt i Dianetik och Scientologi. Q-listan, den högsta kunskapsnivån varifrån allting annat härleds, och Logikerna, tankemetoder samt organiseringen och sammanställningen av data. I korthet blev det här stöttepelaren i förståelsen av både Scientologi och själva livet.

Här har vi alltså det arv L. Ron Hubbard lämnade oss i form av föreläsningar som avslöjar energifenomenen hos människoanden.