Mer om 19:e amerikanska ACC-n

Jag tror att vi har uppnått den första större landvinningen som mänskligheten har gjort i det här universumet på mycket, mycket länge.

Att konfrontera det rätt så höga ”göra-ingenting”, men mycket visa, tillståndet hos den asiatiske helige mannen, och faktiskt ta del av detta, och att se på det med något som liknar förfäran, att människor skulle kunna vara så passiva och veta så mycket och göra så lite, samt att å andra sidan börja konfrontera ingenjörskonstens råhet, utgjorde förmodligen en alltför stor skillnad för bägge sidorna. Och ur ett chocktillstånd och en oförmåga att förena dessa, åstadkom jag det som har gjorts här – och vi har åstadkommit landvinningen. – L. Ron Hubbard

Den 4 oktober 1957 lämnade ett klot av aluminiumlegering, 6 decimeter i diameter och en vikt på 83 kg jorden, med en utgångshastighet på 8 km/s, gick ur atmosfären och gick in i en bana 90 mil ovanför jordens ytan. Den ryska satelliten Sputnik hade gjort sin entré i historien, och rymdåldern hade infunnit sig.

Uppskjutningen kom som en fullständig överraskning för västvärldens regimer, där händelsen väckte bestörtning istället för att inbjuda till ett firande. När ryssarna en månad senare gjorde om bedriften med ännu en satellit, mycket större än den första, verkade kommunismens stjärna vara i stigande bortom alla tvivel – särskilt när ett pressat amerikanskt försök den 6 december att matcha Sovjets bedrift slutade med att en Vanguard-raket exploderade 2 sekunder efter att den lyft från uppskjutningsrampen. De politiska ledarna i Amerika var i hög grad skärrade eftersom de trodde att deras misslyckande att upprätta ett herravälde i rymden militärt skulle få allvarliga konsekvenser.

Dessa världshändelser hade nyss ägt rum när L. Ron Hubbard sammankallade vad han beskrev som ”den viktigaste kongressen som någonsin hållits”, de sista dagarna i december 1957. På Förmågakongressen, som kännetecknades av att en rad landvinningar tillkännagavs, offentliggjorde han ny information om källan till mentala intrycksbilder, vad Starta, förändra och stoppa består av – och, vilket var särskilt relevant med tanke på den dåvarande världsutvecklingen – metoderna för överlevnad på tredjedynamiken.

Direkt efter Förmågakongressen kom den 19:e amerikanska avancerade kliniska kursen, med en detaljerad genomgång av tillämpningar för auditörer.Den kongressen var historisk och denna ACC skulle bli minst lika minnesvärd. Därför att auditörerna, som hade flugit hit för att vara på plats vid en av Hubbards numera legendariska avancerade kliniska kurser, skulle komma att lära sig mer än några få saker om ”rymdåldern”, saker som varken USA:s president Eisenhower eller Sovjets ledare Chrustjov ens kunnat föreställa sig.

Tidpunkten var den 20 januari 1958. Platsen – en fin byggnad täckt av murgröna vid hörnet av R och 19th Street NW i Washington. Atmosfären var laddad med en känsla av febril brådska och förväntan som snart skulle bli mer än uppfylld:

”Det är ganska lustigt att så här mycket rymdopera skulle dyka upp vid den här tidpunkten. Egentligen restimuleras rymdopera av science fiction. Eller science fiction restimuleras av rymdopera. Men vi håller just nu på att gå in i en tidsålder av rymdopera. Och vi är förmodligen de enda människorna som vet något om vad onkel Sammy och onkel Khrushy står inför.”

Det som följde var Hubbards fascinerande redogörelse om händelser från helspåret som inplanterats i varelser av rymdsamhällen, och följderna därav för den här civilisationen och, i synnerhet konsekvenserna för alla preclears.

”När det handlar om rymdopera får man en viss randomitet, som det jag just har beskrivit för er, och killen drar för en gardin. Han bokstavligen drar för en mental föreställningsbild som kallas för ’gardin’ över det.

Vanligtvis plockar han upp det från tidigare på tidsspåret och vanligtvis kommer det från rymdopera. Och den mängd kraft, tryckvåg, varaktighet och upprördhet, som finns i en av dessa rymdoperahändelser, skulle få vad som helst som skulle kunna hända någon vid det här skedet på jorden att se ganska klent ut. Det skulle vara något i stil med att skjuta på en snubbe med en katapultmekanism med en hastighet av några hundratusen km i timmen, eller någonting sådant, in i en klippvägg. Det är en rejäl sammanstötning, och det är det ena och det andra. Så brutaliteten i dessa händelser gör dem väldigt motspänstiga. Så det har tagit mycket, mycket lång tid att lösa det här som kallas för fält, och det är en stor seger idag att vi nu kan lösa det.”

Ett väsentligt verktyg för den här lösningen var återinförandet av något som ingen av dessa auditörer hade förutsett – E-metern. Man hade slutat använda E-metrar 3 år tidigare när tillverkaren Mathison gjorde dem alltför komplicerade för att någon annan än en ingenjör skulle kunna sköta dem, ändå var nålen alltför okänslig för de avancerade processer L. Ron Hubbard utvecklat för clearing. Framsteg inom elektronik hade nu emellertid möjliggjort en ny typ av E-meter som var transistoriserad – med det landvinningen med den berömda amerikanska blå E-metern. Användningen av den hade redan visat hur effektiv den var genom att korta ner auditeringstiden med två tredjedelar. Sålunda återtog E-metern sin rättmätiga plats som en oumbärlig beståndsdel för att man framgångsrikt skulle uppnå Clear och Opererande thetan.

Oavsett alla hans framsteg med avseende på helspårsforskning och metoder för auditörers bruk, ledde allihop fram till en klimax i utvecklingen, vilken genom sin tillämpning kom att göra den 19:e ACC-n historisk: Clearproceduren. Den var en systematisering av alla de processer som Hubbard hade funnit vara mest användbara när de användes av auditörer, och utgjordes av en exakt serie steg som ledde till tillståndet Clear. Hörnstenen i den var något centralt för alla varelser, för som han förklarade:

”Deltagande i sessionen behandlas här i Clearproceduren och jag vill påpeka för er att huvudbeståndsdelen, det viktigaste kugghjulet, det som är centralt för deltagande, är hjälp, och detta clearas i CCH 0 och det är den som används mest.”

Med deltagande upprättat fortsatte auditörer med de följande stegen av Clearproceduren, mot det slutliga målet att få preclearn att vara orsakande – för det är en Clear: en thetan som medvetet kan vara orsak över liv, materia, energi, rum och tid, subjektivt såväl som objektivt. För att säkerställa auditörernas fullständiga förståelse av clearingens alla aspekter instruerade Hubbard dem om dess bakgrund, principer och mekanismer:

• Bakgrunden till clearing – hur det andliga och det materiella är sammanflätat och varför bägge två behövs för att kunna leva;
• De fyra universumen – en auditör måste bli bekant med, och kunna differentiera de fyra universumen: thetanen, sinnet, kroppen och det materiella universumet;
• Opererande thetan – dess förhållande till Clear och hur en individ kommer att nå Clear, så länge man auditerar med målsättningen att man skall förbättra individen i riktning mot Opererande thetan;
• Auditörens betydelse – varför en auditör alltid är överordnad en Clear;
• Postulat – det första postulatet en thetan måste göra för att bli mycket, mycket aberrerad är att det finns något skadligt med livet;
• Clearing – det är en auditör som clearar människor, tekniker clearar ingen;
• Frågor och svar – Hubbard svarade på frågor från de studerande om hur man hanterar fält; korrekta TR:ar; Q & A i session; E-metern samt mock-up-processing.

Och av allt han hade undervisat kom kulmen på allt han hade arbetat för – ja, faktiskt hans grundläggande mål i auditörsutbildning sedan den första Stiftelsen och Bok Ett. Med anledning av behovet av clearing i stor skala, ställde han ett särskilt krav: han skulle inte ge någon personlig handledning. Istället skulle instruktörerna själva ansvara för att leda kursen och säkerställa att de studerande visste hur de skulle auditera. När därför inte mindre än 15 av de 35 studerande som valts ut för denna ACC nådde det strålande tillståndet Clear under kursen och många fler var på god väg, utgjorde detta kronan på verket – att andra auditörer än L. Ron Hubbard själv hade skicklighet, know-how och säkerhet att cleara andra, cleara dem rutinmässigt, och därigenom lägga grunden till global clearing.

Och detta var slutligen den enda kapplöpning som gällde. Detta var Operation Clear: att ”Cleara er, sedan cleara er omgivning, sedan cleara landet”. L. Ron Hubbard observerade:

”Man skulle kunna säga att vi som organisation har trampat vatten i väntan på den här dagen. Dagen har kommit. Vi behöver inte trampa vatten längre. Trots en värld som det går utför med, har vi klarat av det, oavsett vad som händer på jorden.

Quod erat demonstrandum.

Det kan göras för er.”